Inte en enda människa hade kunnat tro att Sverige och hela världen skulle drabbas av en omfattande pandemi. Jag erkänner att jag tog väldigt lätt på varningssignalerna när de dök upp i början på året. Ett första fall den 31 januari i Jönköping, som drabbats av coronaviruset, 4 veckor senare ett fall på Sahlgrenska... Naturligtvis skulle vi fortsätta med våra söndagsmiddagar som vanligt, Hugo, Maria och jag! Det har för mig känts som en viktig höjdpunkt att avsluta veckan med att äta middag tillsammans. Snart fick jag inse att det inte skulle skulle kunna fortsätta. Den 1 mars passade Mats, Elliot, Gabriel och jag på att roa oss på Universeum, som hade satsat extra på tema rymden denna vecka. Då fanns det inga tecken alls på restriktioner med anledning av coronasmittan. Vi plöjde oss igenom alla avdelningar, deltog på ett kemlab och missade inget i tropiska regnskogen heller. Den 7 mars firade vi Gabriels och Biancas födelsedagar och ännu kände vi inte till vad social distansering betyder. Vi betedde oss som vanligt med mycket närhet och kramar. Som vanligt hämtade jag Gabriel på skolan onsdagen efter, det har jag ju gjort i flera år. Samma dag den 11 mars förklarade WHO att världen drabbats av en coronapandemi och nu började alla inse allvaret! I den situationen bestämde vi att jag, som tillhörde riskgruppen, inte skulle fortsätta att hämta Gabriel på skolan, inte på ett tag i alla fall. Nu blev det istället oftast pappa Mats som hämtade. Jag börjar förstå att mitt liv kommer att förändras dramatiskt på många olika sätt. Min räddning är kanske att jag kan vara ute så mycket jag vill så länge jag håller en sträng social distansering. Dessutom är jag en frisk 70-plussare med bra kondition, mina ben får transportera mig i fortsättningen. Alltså inget att klaga på!Jag har många olika strövområden och parker inom promenadavstånd, det är bara att välja åt vilket håll jag vill gå. Att åka spårvagn och buss är knappast tillrådligt längre på grund av risk för trängsel. Det finns ett ganska säkert transportmedel, nämligen färjan Älvsnabben som har stora utrymmen och få passagerare. Den kan ta mig till bl a Lindholmen och därifrån är det inte långt till Keillers park och Ramberget. Åker jag till Stenpiren eller Lilla Bommen så är jag inne i stan och kan därefter ta en långpromenad hem.Nu kommer den ena rekommendationen efter den andra från Folkhälsomyndigheten, Den 17 mars införs distansundervisning på gymnasier och högskolor, max 50 personer får samlas på samma ställe, hemarbete rekommenderas för dom som kan mm. Klokt nog stänger man inte ner grundskolan, man bedömer att barnen behöver tryggheten med rutiner och social samvaro som finns i skolan. Inom familjen försöker vi ändå träffas lite då och då men på ett säkert sätt. Här har vi picknick i Slottsskogens djurpark, Anna, Mats, Bianca, Gabriel och Elliot. Vi kollar bland annat på älgarna och avslutar med "världens godaste" smoothie Min vandringsresa till Italien den 26 maj riskerar att ställas in, jag väntar i det längsta med avbokning men researrangören får ändå snart ställa in alla resor till Italien. Naturligtvis en stor besvikelse men jag får satsa på nästa år.Påskafton firas med ett trottoarmöte där jag bor, en vacker blomma och ett fantastiskt fint påskkort, som Bianca komponerat, överlämnas. Jag blir så himla lycklig över att få träffa barn och barnbarn även om det bara blir en stund på gatan! Hugo skickar en bild på påskmaten som han har lagat till sig, vi har tyvärr ingen möjlighet att kunna träffas. Det känns ändå som ett möte även om det är via ett foto som talar för att han är en duktig kock! Maria och jag träffas annandag påsk i Botaniska Trädgården, också en ganska säker plats med möjlighet till distans.Här är våren i full gång, vi njuter av allt det vackra och den medhavda fikan. Så här dags på våren är det bara att konstatera att det mesta ställs in i Sverige. Friskis & Svettis, där jag tränat två gånger i veckan, släpper inte in 70-plussare sedan 12 mars, helt förståeligt. PRO ställer in årsmötet och alla andra aktiviteter, Visans Vänner har ställt in alla konserter och snart kommer beskedet att Liseberg ställer in alla sommarens konserter! Från Shanghai, där min son Magnus bor med familj, får vi fortlöpande rapporter. Där har man haft en mycket lång nedstängningsperiod. Ansiktsmask är ett måste ute på stan men även på jobbet och i skolor. Familjen har skaffat en gosig katt Ozzy, här med Noah. När familjen flyttar hem för gott i juli månad ska Ozzy med, han har eget pass förstås och alla vaccinationer är klara. Den 9 maj firar Maria och jag äntligen hennes nya anställning. Sjöbergen är en superbra plats med utsikt över älven, vi är ute i friska luften och håller distans. Jag är ganska lyckligt lottad som kan åka ut till Södra skärgården, så länge det inte är trängsel vid Saltholmens brygga är det ok. Den här dagen blir det min favoritö Vrångö, som bjuder på så mycket. Tyvärr drabbas Vrångö av ett massivt coronautbrott i slutet av maj och alla icke nödvändiga resor till skärgården avrådes bestämt. En stor sorg för mig som har åkt hit nästan en gång i veckan, men det är bara att acceptera. En helt underbar tillökning sker i Slottsskogens djurpark, två älgkalvar föds den 17 maj och dom har jag sedan dess besökt varje vecka. Jag är säker på att man uppskattar alla små händelser mycket mer under förhållandena som vi lever under just nu. På Mors dag ringer blomsteraffären att man har blommor till mig från Magnus, Mats kommer förbi med en liten present från familjen och Maria och jag äter lunch i Botaniska. Det blev en helt underbar Mors dag även utan möjlighet att kunna träffas hemma hos mig!! Studentfirandet blir mycket annorlunda och begränsat i år. Transporter på lastbilsflak är förbjudet med risk för trängsel, studenterna löser det genom att hyra båtar helt enkelt!. Tveksamt om alla höll sig på behörigt avstånd... Eftersom jag inte kan åka ut till öarna i sommar så har jag hittat ett mysigt ställe ute på Tångudden alldeles vid älven. Där man kan slappa och sola på klipporna, kanske inte bada men doppa tårna i alla fall! Här vistas många svanar också som gärna kommer och hälsar på men förhoppningsvis på behörigt avstånd. Nu har vi levt med pandemin i 4-5 månader i Sverige och vi måste ställa in oss på att det blir långvarigt. Reserestriktionerna har man släppt på i Sverige men några resor utanför Göteborg är troligtvis inte möjliga för mig under resten av året. Handspriten är min ständiga följeslagare, det känns som den ger mig en gnutta trygghet i alla fall. Juli månad närmar sig med stormsteg och då flyttar Magnus familj hem till Sverige! Katten Ozzy, här med Loui, är en självklar blivande svensk medborgare bara man hittar en flight som vill ta med honom. Vi alla i familjen ser fram emot deras hemkomst och hoppas på många möjligheter att umgås, på behörigt avstånd naturligtvis... Om vi alla lyssnar på Folkhälsomyndighetens rekommendationer och respektfullt följer dessa är jag säker på att vi ska klara oss igenom pandemin! Men inte glömma att också hitta ljusglimtar i livet här och nu!
PS Glömde nämna att min frisör och mitt närbibliotek också har stängt ner på obestämd tid men det är ju petitesser i dessa tider...